Älanele Erlands led )
Här korsar den gamla Ljungbyvägen häradsvägen. Den kom från Neglinge och gick vidare över Ekenäs och Stavsjö ry till Kvänslöv, Broakärr och Ljungby. Den nuvarande vägen till Ljungby kom till först i början av 1920-
Stugan var en så kallad träskostuga som revs 1899. Där fanns också ett led som allmänt kallades Älanale.
Hans närmaste granne åt Stavsjöhållet var Augusta Wremp och hennes familj. Mormor Wremp, som hon mest kallades, var en fin gammal gumma och fängslande berätterska när hon på gammal angelstadsdialekt berättade om gången tid.
För min gamle vän Karl Salomonsson berättade hon om Plitälan. Det följer här.
”Ja, du häusa väl Plitälan, Kalle, han levde ju sing ni hade flött te Stausjö. Dä va en snälle å fromme göbbe, som bodde i en liten stua ve kossväjen rätt ve vået. Dä fanns ett le förr i väen, å dä kallte da älanale, kannveta, å så hete väjakrösset den da som i da ä, fast leet ä längesen bötte.
Älan Plit, älla Plitälan, som da kallte ann mäst, sat i sing
lella stua å morkade mä å göra pisske å binna mulakassa. Han va den likaste piskemakan på via väja. Mann dä va schåt fö ann att få tak i hasslerafta te skaften, för det växe ju inte mönna notaboska hä ikring. Däffö fe han gå ikring i byana å skära hassleslye å rafta hos bönnene.
Ja va inge i Älana stua manga gange, å ja häusa, att han allti loktade lök, han hade nuddå fö vane att jämt togga vitlök. Men han va en fromme å gudfrukti kä, kan veta.”